hon vet ingenting, hon vet inte vart hon ska ta vägen längre.

allt blir bara jobbigare och jobbigare för henne.

det ända hon kan göra är att försvinna.

hon vill försvinna långt bort, bort från allt,

bort från tankar, bort från allt folk, bort från precis allt!!

hon försöker tänka positivt men de negativa tankarna finns fortfarande kvar och tränger sig fram.

det blir allt för mycket för henne och hon känner sig osynlig, hon är luft.

det är så här jag känner varje dag, klumpen växer och växer i magen. inget känns bra längre.

från det ena till det andra! så kom jag hem från badet i lilla äppelbo.

det var inte så speciellt kul där, men jag kom då hemifrån ett tag iaf.

så nu ska jag sno åt mig en negerboll och ta mig an biologin, känner att det är ett måste att jag ska kunna hela kapitlet om svampar och lavar tills imorn och jag börjar nu!